Huvudet har snurrat av tankar, glädje och kärlek de senaste dagarna, och jag kände att någonstans måste jag nu få ur mig allt som bubblar inom mig. Oftast kommer mina skrivanfall när jag är riktigt nere, men nu ska ni för omväxlings skull få läsa ett positivitetsinlägg av mig!
För att inte gå alltför långt tillbaka i tiden och bena igenom hela min och Simons historia så börjar vi med möhippan. Jag hämtades lördagen den 10.12 av Mia och Rickard, klämde in mig mellan Edith och Elliot och fördes till ABC. Där väntade en bil innehållande en glad Mari som spelade Scooter och bjöd på skumpa och choklad. Färden fortsatte till Vasa, vi parkerade och promenerade till torget. Där stod Anna och väntade och deklarerade att vi nog inte blir fler. "He va noo kleint he" hann jag tänka men ville inte verka bitter, och tänkte att jag får väl så lov att nöja mig med två fagra damer. I nästa sekund hoppade Pia, Emmi, Ida, Jessika, Katrina, Tove, Mia, Sofie och Malin med lilla Nelly fram bakom statyn och stämningen steg avsevärt! :D
Vi började gå och vårt mål var Vasa Vertical Fitness där ca hälften av oss prövade på poledancing. Det var en väldigt rolig, men tung motionsform! Efter avslutat motionspass tilldelades jag diplom och vi började söka oss vidare. Promenaden tog oss till en lägenhet som visade sig vara Katrinas. Där bjöds det på lite mellanmål, snacks, dricka och snopptårta icke att förglömma. Efter en stund ringde det på dörren och in kom en tjej som drog lustparty åt oss. Vi kände och klämde på allt och beställde också en del skojiga saker. Vi hann också med ett program som jag tyckte var väldigt kul: alla hade valt ut en låt som de förknippade med mig eller som de tyckte var länkad till mig på något sätt, och jag skulle gissa vem som valt låten. Vissa var superlätta men andra var verkligen knepiga!
Sedan bar det av gåendes igen mot staden och Gustav Vasa, där vi åt god mat och hade en liten frågesport. Efter maten var bastun varm och vi badade bastu, gjorde röv-avtryck på papper med blåfärg och hade riktigt roligt! Efter bastun for en del hem och de som lämnade kvar gjorde sig i ordning för utekväll. Vi hamnade på Waild där jag sjöng karaoke och sedan dansade vi till riktigt bra musik innan vi avrundade och for på nattmat till Hese, blåste i polisens alkomätare och sedan for jag, Anna, Emmi, Pia och Jessika till Annas och somnade gott! Det var verkligen en rolig kväll jag kommer att minnas för alltid <3
Helgen efteråt var det dags för Simons svensexa som också lär ha varit väldigt rolig, och då var Mari och Anna hit och vi pyntade lokalen. Att ha nyårsbröllop med Great Gatsby-tema är något som passar glitterälskande skator perfekt, och vi sparade inte på krutet direkt.
Julen firade jag utan Simon i Nykarleby med familjen, och rätt som det var så var det redan torsdag och då anlände mor och far till Skaftung och började hjälpa till med alla tusen saker som skulle fixas inför lördagen. Vi pyntade, dukade, bar bord och stolar, planerade och funderade, pappa hjälpte mig med stallet och vi somnade gott på kvällen.
Det blev fredag och Anna anlände, liksom Adam, Tove, Joel och Katrina. Anna, Katrina och jag pysslade med bordsplacering (never again), Adam och Tove riggade ljudanläggning, mina och Simons föräldrar fixade med nattmaten, ställde igång bålfontänen, prästen var och gick igenom vigseln, serveringspersonalen var och checkade det sista, mellan varven skötte jag också djuren med Annas och Katrinas hjälp. Efter kvällstall fixade jag och Anna med ballonger, girlander och det sista finliret med allt glitter. Sent på kvällen anlände Emmi och Erik och vi stupade i säng alltför sent liksom de senaste dygnen.
Så var då dagen D, lördagen den 31 december 2016 här. Väckning lite tidigare än vanligt för att hinna sköta djuren innan avfärd till Kstad skulle ske, kl 9.30. Emmi hjälpte mig med korna, Katrina kom med till stallet som de fick sköta efter en kort instruktion. Sedan hem i duschen och iväg till Kstad med mor och far för att fixa hår och hämta blommor. Mamma hade tid till samma frissa som mig kl 10 och sålänge hon fixade med mammas hår passade jag på att sminka mig. Sedan kammades jag, lackade naglarna under tiden, och jag blev verkligen supernöjd med frisyren. Sedan åkte vi glada och nöjda iväg, alla utan en tanke på blommorna, som jag kom ihåg först när jag kom hem och Anna frågade var jag hade brudbuketten :D Efter lite ringande fick vi konstaterat att Anne-Maj var i Lappfjärd så hon åkte och hämtade dem.
Strax före fotograferingen hade jag fått den fina idén att lacka över mitt silvernagellack med Emmis ett glittrigare top coat, som tydligen inte alls passade ihop med underlacket, utan det löste upp det och resultatet var en skrovlig och mindre fint krackelerad yta. Blev plötsligt väldigt nervig och otålig och kände mig superstel fast jag inte brukar ha några problem med att posa för kamera. Tror dock att bilderna blev ganska bra ändå, det blev svart och dramatiskt och väldigt passande till vårt tema. Anna assisterade med påklädning och handskbindning i långkalsonger, fleecetröja och med bara en hands naglar lackade och hon var inte glad över att bli fotad i det tillståndet :D Brudklänningen fick klädas på och av och lämnas i lokalin inlindad i ett lakan tills vigseln skulle börja, vågade inte sätta mig ens i bilen med den för jag var helt säker på att jag skulle smutsa ner den.
 |
| Min vackra brudfrämma efter att hon tagit av sig fleecetröjan och lackat andra handens naglar |
Efter avklarad fotografering åkte vi hem en stund, jag tog bort det förstörda nagellacket och satte på nytt. Lite före kl 17 for vi upp till lokalin igen och Anna hjälpte mig återigen med påklädning. Sedan gick hon och tog emot gästerna och jag och min blivande man lämnades ensamma backstage. Prästen anlände i tid och vi kom på att vi glömt hindersprövnings-pappret hemma. Ingen panik. Det gick bra ändå sa han. En kort genomgång och så gick han ut.
Visste inte om jag skulle stå eller sitta. Är håret bra? Inte är jag väl svart under ögonen? Har vi tänkt på allt? Har vi kommit ihåg allt? Hur var det vi skulle stå nu igen? Tänk om jag faller i trappan? Måste komma ihåg att inte stå som en hösäck. Tänk om jag blir jätteful på alla foton? Simon du har väl för helvete telefon på ljudlös? Började känna mig yr. Drack ett glas vatten. Kände mig lite bättre. Tillsist vi fick klartecken. Nu var det dags.
Vi gick ut och innan vi gick in i salen kom jag på att vi kanske borde gå arm i arm. Nappade snabbt tag i Simons arm. Adam spelade så vackert "Hallelujah" på gitarr. Allt var så vackert och salen full av vackra människor. Nu var det trappan. Satan, jag stiger på klänningen. Nåja, en smidig undanmanöver och upp kom vi. Gav brudbuketten åt Anna. Ångrade mig när jag inte visste vart jag skulle göra av mina händer och tog den tillbaka.
Prästen började säga sitt och jag minns inte mycket av vad han sa. Men en sak gick in i hjärtat och det var när han talade om förlåtelse. Hur viktigt det är att kunna förlåta varandra. Och det är nog sant, tänkte jag. Utan förlåtelse skulle vi inte stått där vi står idag. Vi svarade båda "ja" utan att någons röst skar sig, jag gav buketten åt Anna igen, Jonas överräckte ringen och Simon trädde den på mitt finger. Vi pussades och så var vi man och hustru. Adam och Tove framförde "Paradiset" och det var så otroligt vackert att tårarna brände bakom ögonlocken. Tog den religiösa vigseln på allvar och knäppte till och med händerna och bad fader vår, som den nya medlem av kyrkan jag nu återigen är. Vi hade inte kommit överens om någon speciell utmarsch med Adam, men när han började spela "utan dina andetag" tänkte jag börja gråta igen.
Vi satte oss ner i brudsoffan och Jonas välkomnade gästerna och vi skålade i skumpa. Sedan började matserveringen nästan omedelbart, vi började med förrättsbord bestående av många smårätter och sallader. Sedan följde huvudrättsbordet med potatisgratäng, ugnsrostade grönsaker, nötkött och lax. Det serverades vin, vi sjöng flera snapsvisor och serveringspersonalen från Tinka var helt fantastisk.
 |
| Just married <3 |
Min pappa och Simons pappa höll fina tal, och återigen var tårarna nära när pappa pratade om Nabba. Emmi höll tal och sedan var det efterrätt som serverades till bordet, havtornskräm (fast den nu var mer som saft) med vitchokladmousse. Malin drog en lek som var en frågesport om mig och Simon, och Anna hade videohälsningar av Neon och Andy Whitby, vilket jag blev helt starstruck av, Neon hade jag kanske kunnat vänta mig men Andy Whitby var verkligen en överraskning! Min kära vän Ida från Skåne hade också skickat en fin videohälsning, vilka otroliga vänner jag har! <3 Det visades också en film från möhippan där jag dansade med stången (rätt så snyggt om jag får säga det själv :D) och Simon fick gissa vilket av stjärtavtrycken som tillhörde mig, vilket inte var det lättaste! Sedan kom svensexa-gänget upp på scen och jag fick gissa vilken av deras fina teckningar av olika manssiluetter som spände biceps, som var Simon. Kan tilläggas att de var ritade någon gång sent på natten och rätt så.. abstrakta..
Bröllopstårtan skar vi, jag stampade hårt i golvet och vi serverades kaffe och konjak. Vi hann sjunga både "vååre i pedesi" och "vi je laga fuör kvarader", roligt när dialekter från svenska Österbottens alla hörn möts :D Nu hade också ungdomens källa, eller bålfontänen, satts igång och den var ett väldigt uppskattat inslag.
Efter kaffet dukades några bord av för att göra rum för dans, och dansen skedde förstås till tonerna av ett band som spelade tidsenlig musik, alltså swing/jazz/ragtime: Birgers Ragtime Band! De var helt fantastiskt bra, både brudparet och många andra tog sig många svängom:ar! Mellan varven joinade Adam och Joel bandet och hängde på med både skedar och andra skrammelinstrument. De körde två set och blev klara strax före 12-slaget. Då vankades det fyrverkeri och alla sökte sig ut och bevittnade ett fantastiskt ljusspel som min far ordnade.
Efter 12-slaget var jag trött på min brudklänning och hade ont i fötterna av de nya skorna, så jag beordrade Anna att åka hem och hämta en mer partyvänlig klänning och mina högklackade som jag vet jag orkar dansa i. Fick dock ännu en gång dra på mig brudklänningen för en fotosession, men sen åkte nog den lilla svarta på igen. Klockan 01.00 for gänget som skulle med bussen hem och diverse äldre gäster började också söka sig.
Sedan är det mesta som en ihopfluten, euforisk dimma bestående av findans, fuldans, dans på bord, dansband(!), bål, nattmat, rökpauser, glitter, fjädrar, glas i golvet, skratt, kärlek, söndriga stayups, brölande i mikrofoner, ännu mera dans, allt tillsammans med de bästa människorna som finns i hela världen. Nä vet ni, det går inte att i ord beskriva stämningen för den som inte närvarade. Och till er som inte närvarade är den svidande sanningen dessvärre att ni gick miste om århundradets fest. Hur vi än vrider på det så kvarstår det faktum :D
Kl 04.30 droppade ett gäng av med taxi och någon enstaka grobian behövde skickas hem. Klockan 05.00 drog jag på mig träningsbyxorna jag kommit dit i ca 12 timmar tidigare, släckte och stängde och promenerade hem tillsammans med min man. Tack och lov hade jag djurskötare (som inte var bröllopsgäster) så alla inklusive jag fick sova lugnt.
För att summera: Jag hade höga förväntningar, endast några i slutändan totalt jävla betydelselösa detaljer grusade tillfälligt min sinnesstämning. Dagen, kvällen och natten var allt jag kunde ha önskat mig. Önskar bara att jag kunde ta fram de 12 timmarna och uppleva dem igen, om och om igen. Och jag tror att många faktiskt hade lika roligt som jag, vilket var min allra högsta önskan.
Tack familjen, svärfamiljen och mina/våra underbara vänner för all hjälp med förberedelser, djurskötsel, alla fina programpunkter och all städhjälp dagen efter. Tack alla gäster för att ni kom och hade roligt, och för alla fina kort, gåvor och hälsningar. Ni vet inte hur det värmer i mitt hjärta <3
"All the bright precious things fade so fast
And they don't come back"
Såå, vem är nästa att gifta sig? :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar